Själens ro

 

Men vad är vår verklighet? Vad innebär det att leva, tänka och känna? Alla vill vi hitta vår mening och med det även vår inre sanning. Vissa menar att de redan har hittat den, vissa söker än. Zenbuddisterna i Kina, massajerna i Afrika, ortodoxa kristna, Darwin, Galilei... listan kan göras lång.

Om det så är Gandhi eller George Bush så inspireras vi alla av någon. För egen del har jag länge fascinerats över de grekiska filosoferna vars ord och filosofier kom att grunda dagens vetenskapsteori. Deras filosofier var på sin tid kontroversiella och samtiden hade svårt att acceptera deras sätt att tänka. Så till den grad att deras teorier om verkligheten blev deras död. Sokrates, som visserligen fick en dåtida domstolsprövning, dödades på grund av att hans sätt att tänka inte var den lära som bygdens ledare ville lära ut. Missförstå mig nu rätt då det inte ligger någon värdering i vem som har rätt eller fel, utan den filosofiska funderingen ligger i vem som har rätten till att döda en annan människa på grund av att dennes tankar är annorlunda än dina.

 

Vad är skillnaden mot idag? Krig startas på grund av ideal eller tron att ens sanning är rätt sanning och då ger rätten till att mentalt eller rent av fysiskt dräpa en annan persons tankar. Häxor har dött, indianstammarna bleknar bort och dagens verklighet upprepar historien där alla skyller på varandras gud, vetenskap eller filosofi. 

 

Men en blomma finns ju oavsett vad eller vem vi säger har skapat den. Vindens bris fläktar mot dina bara ben vart än i världen du befinner dig. Visst är det märkligt att vi är så besatta av tanken på att någon måste ha rätt och att det endast är dom som har rätten till att ha rätt? Tänk om saker fick vara precis vad dom är. Oavsett vilket av våra miljarders människors ögon vi ser världen från så ser vi egentligen samma sak. Det är bara tankarna som skiljer sig åt. Som Max Tegmark skulle sagt att oavsett vad vi sätter för ord på ett äpples fall från trädets topp så är det enda säkra vi vet att äpplet vid någon tidpunkt kommer falla till marken ... Eller? 

 

Men här sitter jag på en flygplats och skriver ner verkligheten utifrån mina ögon så som jag just nu ser den och hur objektiv jag än må försöka vara så ligger det underliggande värderingar även i mina ord. Ord som hos någon föder en tanke som sedan blir till handling. Men jag lovar. Om du så vill dräpa mig för mina tankar, så har jag lika lite makt över dina tankar som över mina egna.

 

Det jag vet är att jag igår satt jag på ett fik som heter Kärlek. Kärleken kommer från hjärtat och själen. Det är den enda känsla jag just nu vill ha inom mig. Om Sokrates har rätt i att själen allting redan vet så kommer mina ord, vid någon tidpunkt få ge sitt svar om själen kan finna sin ro.