The arrival of you

When you arrive, you will be more than alive
When you finally see, you will be free to believe
In all that we are, in all what we try to achieve
 
Your heart, your soul, your all you, will for ever be loved, hold and be told the truth
When you bleed, we will be there to care
When you cry, we will cry and teach you how tears are the angels way of making us aware
Aware of everything we love, need and see
Aware of all what is never said, but instead just needs to be
 
When you arrive, we will be more than alive
When you arrive, us three will be free
To be true to what we are, to be the every moment of every day, in our new living tree

 
 
 
Dikter poesi
0 kommentarer

Vågornas helande andetag

Januari 2014
Jag har varit omtöcknad. Borta. Väck från mig själv och världen. Detta samtidigt som jag är här, mitt i afrika, vårt ursprung. Min mage sade nej. Du är inte härifrån och det ska du känna. Du har glömt. Glömt ditt urpsrung.

Nu sitter jag på en strand vid indiska oceanen och vågorna sköljer sitt liv över mina bara ben. Mitt element. Vattnet och skorpionen. Helix som återuppstår från de döda. Flaxar till och fyller lungorna med nytt levnadssyre. Det vi har upplevt är långt från morgondagens verklighet. Men här lever jag mitt bland de vilda djuren så som det var ämnat. Jag har varit högt upp i luften, djupt in i savannen, tolv meter under vattenytan mil utanför afrikas kust och hela jag gungar. Gungar av att veta var jag hör hemma och att jag inte är färdig med att uppleva, se och att våga.

 

Idag vill jag dela med mig av en dikt som jag troligen skrev någon gång i tonåren. En påminnelse om att vi inte får glömma vårt urpsrung, vårt liv och vår själ. 

 

Tyst förfall 
Vad vet jag, vad vet du
Ungdomens spår sopas undan
Glöm mig, jag finns inte
Vi finns inte!
Vad sa du?
Förlåt, jag sov
Glöm oss
Våra röster faller likt stjärnans tysta fall

Själensro
0 kommentarer

Ikväll ska jag skriva...

...Skriva till dig min piedra.
Skriva om kärlek bortom tid och rum.
Kärlek som får mörker att blekna och dagen att gro. 
Kärlek som föder och skänker själen sin ro.  
Vårverklighet
0 kommentarer