En spegels reflekterande ögonblick

Mina texter är så här långt helt och hållet mina egna. Sprungna ur mitt hjärta och själ. Den ärliga och vibrerande känslan i ordens makt över människans verklighet. Men ibland räcker inte ens egna ord till. Ibland uppenbarar sig sin egna själ i spegeln från en annan persons ord eller handling. Det kan vara barnets skratt på bussen, en musikers sång och gitarr, eller så enkelt som kollegans sätt att öppna dörren för dig en morgon när du inget annat vill än att få slå huvudet i väggen. Men ändå! Där långt inne så känner du pirret i magen. Känslan att du egentligen är glad, inte så bitter, arg eller ledsen som du tror dig behöva vara. Lyckokänslan som vi inget hellre vill än att trycka bort, kanske just för att vi egentligen inte borde få lov att känna ro i själen. Det är liksom lättare att vara kvar i en känsla vi känner oss trygga i just för att livet har lärt oss att det kanske helt enkelt borde vara så.
 
Men så händer det där som får magen att helt oväntat pirra till lite extra. Barnets skratt på bussen. Kollegans hjärtliga öppnande av dörren, eller musikerns skickliga gitarrkomp. Ibland händer det inte ens i vår fysiska verkligheten utan kan uppenbara sig i den alltmer utpräglade digitala världen. Ibland stöter vi på ögonblick som vi vet betyder väldigt mycket, men inte vet varför.
Men ibland kanske det inte behöver vara mer än så. Inget mer än att för en liten stund få hänge sig åt ett ögonblicks vibrerande energi. Idag kommer jag dela med mig av en person som för egen del blev min själs spegel, om än bara för en liten stund. 
 
https://www.youtube.com/watch?v=8xfQmJFZ_R0 
 
 
  
Själensro
1 kommentar

Min farfar sa alltid...

...att man måste ha ett mål i livet. Innebörden av det är något jag inte till fullo förrän nu har förstått. Jag minns det som igår när Kurt, som min farfar hette, sa; ”Jag ska bygga en damm! En damm som man kan bada i och där det finns fisk att fiska. Massor utav fisk! Så mycket att barnbarnen alltid får napp! Å en ö ska där finnas också!”.
Vid detta tillfälle bodde han och min farmor i en hyresrätt mitt i centrala staden, men å andra sidan ägde de också en gård mitt ute i den halländska skogen. Det var här min farfar yttrade de berömda orden. Ute på altanen där han stod med mig bredvid sig och blickade ut över den stora gräsbeväxta gamla betesmarken för får och getter. Men genom det höga gräset flöt en osynlig bäck. Inte större än att en 2 åring kunde hoppa däremellan. Där ute, mitt i den gamla betesmarken för får och getter hade min farfar bestämt att det visst istället skulle bli en damm! Så till slut, en lugn dag i mittersta mars så kom också grävskoporna. En efter en skickades slev efter slev av jord upp på lastbilsflaket och lämnade till slut en stor jordig grop med undantaget för vad som ämnades bli dammens öga och ö. Djupet var minst 2 meter vill jag minnas, men någon damm var det inte tal om. Jag minns det som igår där jag som nybliven åttaåring blickade ner i en grop utan liv, omgärdad av endast skog och så förstås, vår stuga. Men så fanns bäcken. Denna sipprande energi av liv som nu 2 åringen fick större och större problem att hoppa över. Sakta, sakta blev 2 cm vatten, 3 cm vatten och 3 cm vatten blev 1 meter vatten och en dag sågs ingenting annat av än det blodsvarta vattnet från hjärtats bäck och såklart, ön som mitt ute i vattnet hade formats ur min farfars dröm om en damm där de nu inplanterade fiskarna fick hoppa i månljuset och där barnbarnens lek fick eka genom granskogens täta stammar.

Min farfar menade; "Ha alltid ett mål i sikte!" och jag säger; "Han har rätt". Utan mål så stannar mycket av ens liv upp. Men den största lärdomen i livet och som även den här historien handlar om är att man måste våga större för att liv ska börja sippra.

Du behöver inte nöja dig med att hoppa över bäcken när det finns en damm du kan simma över.

Själensro
3 kommentarer

The light in your eyes

Constant falling of the bridge
Grasping for the time in which
You hold my hand and stay in mind
Together we will touch the sky
Rising bridges in the night

Your eyes told me I could be safe
My thoughts came clean and I could see my space
Forming storming, honesty
Modest real and clean for sure
Your beauty found the truth and cured

In your eyes I saw the light
Afraid of losing my entire mind
But still the air became so clean
And light of death became the breath,
and shined through all of my weaknesses

Please baby can you see your strength
The truth that´s shining in eternal length
You see, you are the spirit true and gods cannot deny your light
That shines through even the loudest cry

Now I can see where I am walking
Now I can breathe without thinking
Looking at you I see shining
Looking at me without crying

Lifetroughpoetry
0 kommentarer