I vandrarens spår

Skrivet efter en helg i Sörmlands skogar:
 
I vardagens töcken går tankarna snabbt. Susar förbi i någon slags medveten omedvetenhet. Asfaltsbeläggda motorvägar som får oss att rusa fram genom jordens landskap. Dagens verklighet är visserligen lika verklig för oss, som våra förfäders tid var för dom. Våra tankar är lika flyktiga som deras. Men någonstans infinner sig ändå en känsla av att där finns en skillnad. Våra förfäder levde i och av naturen, skogen, jordens energi. De var beroende av varandra. Naturen gav dom mat, men bara om dom var uppmärksamma nog. Naturen gav dom skydd, men bara när dom respekterade vädrets makter. Dagen de inte respekterade varandra, var dagen de tvingades fly. Våra asfalterade motorvägar har gett oss en trygghet och tagit oss till platser vi som människa länge har drömt om. Och vi drömmer vidare. För drömmar skapar evolution. Men har vi mod nog, om så bara för en gång, att stanna upp? Stanna upp och lyssna på trädens sus. Se sig runt och hitta en av våra förfäders sedan länge redan upptrampade stigar. Ta sig upp på stigen. Börja vandra och för en stund inte göra något annat än att lära sig av vandrarens spår. 
 
Eller är vi beredda på att fly?
Finnroisjälen Livet Själensro
0 kommentarer

Colored Eyes

(Skriven runt 2001)

Colored Eyes 

In time you have been
In time you have seen
With your colored eyes, you have seen lies and cries
Dreams collapse and minds in traps
With your colored eyes
You have seen more then enough
More than the laughs you would call to tough
With your colored eyes
You have built love and trust, life and lust
Lust to live and to see what is real

I am real and I have seen
Something I always want you to see and feel
With my colored eyes
I have seen the end of darkened skies
With my colored eyes
I have seen the light in your eyes

Lifetroughpoetry Poetry Själensro
0 kommentarer