Om vi alla är från samma moder

Oavsett hur, vad eller vem vi är, så borde vi alla kunna enas i en och samma tanke. Vi föds av vår moder. Vår moder som föddes av sin moder och så vidare tills begynnelsen av det vi kallar mänsklighet. Men det är som att vi har glömt vårt ursprung. Vår tids jord som var dåtidens nya. Vi mättas av samma jord som dom föddes ur. Vi andas samma luft. Vi föds till samma bord. Men ändå bråkar vi över ett namn. Vi kan kalla det vetenskap. Vi kan kalla det en gudomlig skapelse. Alla kanske har lika fel. Alla kanske har lika rätt. Men oavsett vad vi kallar det, så lyser solen där uppe. Oavsett så söker vi alla hjärtats sanna väg. Vibrationerna från själens innersta väsen.
 
Vi kan kalla det vad vi vill. Vi kan leta våra hela liv. Men frågan är varför vi är så besatta av tanken på att vi har så rätt att det ibland till och med är värt att döda för. Det är så ett krig startas.
 
Så ikväll vill jag hellre minnas vårt ursprung. Min moders jord. Somna i min piedras trygga famn och hoppas att vi en dag alla kan samlas under samma sol. Oavsett vad vi väljer att kalla den.  
 
 
 
Livet Själensro
0 kommentarer

Genom trädens vaggande sus

För ett par inlägg sedan skrev jag en kryptisk rubrik. Ett lopp. Fyra dagar. 70 mil. Imorgon är det på allvar. Imorgon ska vi cykla 70 mil på fyra dagar. Från Åre och med slutdestinationen Täby i Stockholm. Loppet heter Cycle for Change och är ett välgörenhetslopp för att samla in pengar och uppmärksamma de tre frågorna natur, miljö och hälsa.
 
För den uppmärksamma läsaren är detta tre frågor som ibland dyker upp i mina texter. Tre frågor som i dagens oroliga värld känns viktigare än på länge. Kan vi som samhälle, grupp och kanske framförallt individ ta mer ansvar? Jag tror det. Men för att kunna ta ansvar måste vi också veta för vad vi ska ta ansvar och kanske främst veta hur vi kan ta vårt ansvar. Nyheter i alla dessa former är fortfarande den största informatören för oss. Men den ena skvallerblaskan är värre än den andra vad gäller att pumpa ut information om vad som är bäst för oss, naturen eller världen. Lägg där på de tusentals inlägg som görs på alla möjliga sociala medier. Vi gör dagligen tusentals val. En del val gör vi utifrån vad vi tror är sant baserat på dessa informationsflöden som omgärdar vår vardag. Men tänk om vi redan har svaret i oss själva? Att vi liksom bara har lite glömt bort vad vi instinktivt redan vet är bra för oss, människan och naturen? Att våga lita på sig själv. 
 
Imorgon 13:00 står jag på startlinjen för att cykla 70 mil. Från Åre till Stockholm. Jag cyklar för att uppmärksamma omvärlden på tre viktiga frågor. Naturen, miljön och hälsan. Men jag cyklar nog främst för mig själv. Att bevisa för mig själv att något som verkar omöjligt är möjligt. Typ som att göra världen lite mer hållbar. Det krävs bara en hel del arbete, envishet och för min del. En själ i ro.
Cycleforchange Själensro Vårverklighet
0 kommentarer