Föreställ dig att somna och inte vakna upp

Orden är Alan Watts som i en av sina föreläsningar försöker förklara livets början och slut. Vi är nog alla rädda för det som vi inte tror vi kan förstå. Men ändå lever vi. Vi andas, springer och tänker. Som ett av mina tidigare inlägg är inne på är universum ett. Oavsett vad vi säger eller vad vi vill tro är allting ett. Vi är samma. Samma komponenter. Endast sammansätta på vårt unika sätt.
När vi föds är det från tiden innan oss. När vi dör föds tiden framför oss. Om Alan Watts och Sokrates har rätt i att allting är ett och att själen allting redan vet. Kan vi då få lov att slappna av i tanken på att ingen oro finns? Kan vi då få gå i sängs utan ångest för morgondagen? Eller så låter vi oss bara förstå. Förstå att allting har sin början och sitt slut. Där jakten på att förstå vem du är, är som att föreställa dig att somna och inte vakna upp. Föreställ dig sen att vakna upp igen.
 
Ta dig gärna tid till att lyssna på Alan Watts varifrån min text har influerats av och som länkas här nedan. 
Alan Watts - The real you
 
 
Själensro
0 kommentarer

Ängelns vinge vid flodens början

Om jag bara vore mer
Mer än dig, mer än vi
En ängels vinge mot en blå skyddande himmel
 
Men så ändå
Vad vore ängeln utan oss
Utan en kärlek större än själens djupaste ord
Aldrig nåbar, endast kännbar
 
Min tro till din tro och din tro till min tar oss till platser ingen tror kan nås
Min Piedra
Mitt slut och min början. Början på en kärlek ingen mer än vi kan få
 
 
 
 
 
 
Piedra
1 kommentar

Du ska få dansa på min grav

Om jag skulle få välja en enda text som inspirerat mig mer än någon annan är valet inte svårt. Jag vill minnas att jag var runt 14 år när jag kom över en text skriven av Mary Schmich, som visserligen blev mer känd genom en låt av Baz Lurhmann, men som jag då trodde var ett direkt tal till de nyexaminerade från ett universitet i USA. Osäkerheten inom mig vid denna tidpunkt i livet låg som en blöt filt över mitt ansikte. Men magkänslan var stark. Så stark att jag drevs framåt mot ett liv där hinder är en möjlighet. Ett liv där mina drömmar blir till verklighet. Ett liv där själen ska få lov att dansa på min grav.
 

Wear Sunscreen

By Mary Schmich of the Chicago Tribune

Ladies and gentlemen of the class of '98: Wear sunscreen.

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years, you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine.

Don't worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blind side you at 4 PM on some idle Tuesday.

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts. Don't put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself.

Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters. Throw away your old bank statements.

Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don't.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees. You'll miss them when they're gone.

Maybe you'll marry, maybe you won't. Maybe you'll have children, maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody else's.

Enjoy your body. Use it every way you can. Don't be afraid of it or of what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own.

Dance, even if you have nowhere to do it but your living room.

Read the directions, even if you don't follow them.

Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly.

Get to know your parents. You never know when they'll be gone for good.

Be nice to your siblings. They're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard.

Live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths: Prices will rise. Politicians will philander. You, too, will get old. And when you do, you'll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble, and children respected their elders.

Respect your elders.

Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you'll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out.

Don't mess too much with your hair or by the time you're 40 it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen.

Livet Själensro
0 kommentarer