När sanningen är mer än ordet som sägs

Texten som nu följer kan vara en av de viktigaste som jag har skrivit. För de känslor som förmedlas genom mina ord är sprunget ur den mentala frihet som för mig tog så lång tid att finna. Nu när jag har den, så vet jag också hur ömtålig den är. Hur mycket kärlek som behövs för att behålla den. Hur mycket frid i sinnet som krävs för att se vad som står framför mig. Det är därmed med sorg som jag i helgen följde nyhetsflödet från Donald Trumps installation. Jag lägger i detta ingen värdering i hans politik, för det finns det bättre forum, utan jag lägger endast värdering utifrån vad han via sina ord förmedlar ut mot jorden och hennes befolkning. För oavsett vad vi tycker, så är han nu en ledare som många människor lyssnar på. Oavsett om hans ord är sanna eller inte, så blir hans ord till sanning, enbart genom att en större del av en befolkning litar på hans ord. I detta ligger givetvis inget fel, för vi lyssnar alla på någon. Någon vi sätter tilltro till, men vad händer när den vi sätter tilltro till, vägrar inse att den har fel? När rätt blir fel och fel blir rätt? När 2 + 2 = 5.
 
För dig som inte har läst George Orwells roman 1984, så kan jag rekommendera detta. För det finns läskigt nog likheter. Samtidigt tar vi dag yttrandefriheten som en självklarhet. Det är så jag utan en enda rädsla kan skriva ut mina djupaste tankar och publicera fritt till er att läsa. Det är denna frihet, och min själens ro jag ger allt för att fortsätta nära för världen.
 
Så när Trump i helgen går ut på Twitter och i ett officiellt pressmeddelande i princip förlöjligar en hel journalistkår för att föra sig med osanning. Då blir jag lite orolig för framtiden. I George Orwells bok 1984 beskrivs det som dubbeltänk. "Dubbeltänk innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning."
 
För ja, nog kan media ibland förvränga sanningar, men när Trump vill få något som så självklart inte är sant, till att bli sant, samtidigt som han är den han är vald till, då finns det risker att se upp med i framtiden. För populism, för att kalla det något, anspelar ofta på rädslor och rädslor gör fantastiska saker med oss. Vi börjar tänka med reptilhjärnan, amygdala, och med detta slås stora delar av våra logiska hjärnor bort. När så sker är det lätt att lyssna på den som säger sig ha svaret och detta oavsett vad som sägs. Politiken blir i detta fall vårt sätta att gömma våra rädslor.
 
Så om det krävs frid i sinnet för att se det vi har framför oss och om populism kan vara en risk i att mista denna frid, då kanske det är värt att redan nu stanna upp och fundera på vad vi egentligen har framför oss. Inse, reflektera, ge kärlek och näring. Eller vet vi vad vi är beredda på att ge upp i tron om att få något bättre? 
 
Ibland tror jag liksom bara att vi inte förstår hur bra vi har det.
 
Så med dom orden vill jag säga godnatt för ikväll, lägga mig bredvid min Piedra, tacka henne för oss, och tacka dig som läsare för att du läser och att jag får lov att skriva som jag gör. Detta utan en endaste rädsla i min själ. En själ i ro.
Finnroisjälen Lifeasitis
0 kommentarer

Ungdomens bortglömda toner

Har vi inte alla den där låten som nästan helt kan sammanfatta ens tonårstid. Låten som skär som en kniv, rakt igenom år av uppbyggda murar. Hjärnans försvar att glömma den tid som gjorde oss till oss. Osäkerheten som då fanns, och som gömdes i ungdomens toner. I veckan dök min låt upp. Det ironiska är vilken. Kevlarsjäl. Blottandet av mina svunna hjärtans kross. Låten som blev trösten i sorgen. Låten som byggde mina försvar, men som idag visar sig från sin rätta sida. För det är med andra öron som Kents musik, i skrivandes stund, återger textraderna som då tröstade mina tårar, men som nu visar en annan mening. För jag är inte längre rädd. Det spelar inte längre någon roll. För oavsett hur många kevlar jag så bär, så kommer du, min Piedra, alltid få göra hål i min, numera, själ i ro.
 
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Min dröm är din nu…
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl
/Kevlarsjäl - Kent (Hagnesta Hill, 1999)
Kevlarsjäl Lifeasitis Tonårensosäkeret
0 kommentarer

Vår tid i en allt mindre värld

"Sitting still strips you of yourself, as of a coat of armor, by leading you into a place where you're defined by something larger."

Orden är Pico Iyers. Med indiska rötter är han född och skolad i England. Hans far var filosof och politisk teoretiker, medan modern var forskare inom religion. Han själv har rest en del. Och skrivit några böcker. 

Av ren slump, eller inte, fann jag mig själv sittandes med en av hans texter och hans ord verkade snabbt sammanfalla med några av de fundament, som för mig, har blivit alltmer viktiga i en globalt uppkopplad värld. Hans ord sammanföll på samma gång med orden från Lao Tzu, vars ord har format det vi idag kallar taosimen. Mycket kortfattat kring hur de två kan tolkas, är att det är i stillhet och tysthet som vi finner svaren för att sen komma framåt. Många är dom som har försökt att tolka Lao Tzus ord, och ingen tolkning är mer rätt den andra, men kontentan enligt många och som Lao ofta återkommer till i sina texter, är att finna sin vishet. Sin själens ro om man så vill säga.   

Genom att sätta sig ner och ingenting göra, så klär du av dig själv, din rustning och låter dig färdas till en plats där du är mer än det du omger dig av. Det är så jag tolkar Pico Iyers text, och han beskriver det som att vi befinner oss mitt i en skog där träden symboliserar det informationsflöde som via alla våra uppkopplade flöden konstant passerar oss. Mitt i denna skog är det lätt att känna sig bortglömd, vilse och förvirrad. Vi ser inte skogen för alla träden. Och för att se skogen, så måste vi gå ut ur skogen. Se den från långt håll för att sedan åter vända tillbaka. Vissa techföretag i Silicon Valley har anammat detta och kan till exempel från fredag till måndag helt stänga av sina mobiler och datorer. Backa två steg för att sen ta tre framåt.

Det finns många fler kloka ord, både från Picos Iyer och Lao Tzu att förmedla, men detta får räcka för ikväll. För som Mahatma Gandhi sa, och som Pico refererar till i sin artikel:

“This is going to be a very busy day. I won’t be able to meditate for an hour.”
His friends were taken aback at this rare break from his discipline.
“I’ll have to meditate for two,” he spelled out.

Se nedan länk för Pico Iyers fulla text. Den är värd sin läsning. I lugn och ro.
http://ideas.ted.com/why-we-need-a-secular-sabbath/ 

Finnroisjälen Görskillnadgenomattingetgöra Själensro
0 kommentarer