Som i en dröm, jagandes min egen lycka.

Det händer att jag vaknar på morgnar och är i ett stadie mellan sömn och verklighet. Som i en dröm, fast där jag själv väljer vad som ska hända. Imorse hände samma sak, men med en stor skillnad. Istället för att fylla drömmen med mina tankars önskningar, så fann jag mig i ett vakuum. Ett tomt rum, men där livet verkade lika självklart som det faktum att jag just nu sitter och skriver om upplevelsen. För det var varken skrämmande eller glädjefyllt. Det var bara. Livet. Livet i den enklaste beståndsdel, där lungorna fyllde kroppen med energi och vid varje utandning gav tillbaka rummet sin energi.
 
Så känslan av tomhet borde kanske ha gjort mig skrämd, men det fanns en känsla av ro. En energi i den renaste formen utav att allt är möjligt och att det är i nuet vi finner den. Som i en dröm jagandes min egen lycka, men där lyckan skapas av att inte drömma. Det kanske ibland är så enkelt, och lika så, svårt.
 
Så för dagen tar jag med mig att ibland bara andas. Låta universums energi flöda genom mig och tillbaka igen. Det är i den tanken jag injuter årets första varma vårdag. Tack.
 
Själensro
0 kommentarer