När sanningen är mer än ordet som sägs
Texten som nu följer kan vara en av de viktigaste som jag har skrivit. För de känslor som förmedlas genom mina ord är sprunget ur den mentala frihet som för mig tog så lång tid att finna. Nu när jag har den, så vet jag också hur ömtålig den är. Hur mycket kärlek som behövs för att behålla den. Hur mycket frid i sinnet som krävs för att se vad som står framför mig. Det är därmed med sorg som jag i helgen följde nyhetsflödet från Donald Trumps installation. Jag lägger i detta ingen värdering i hans politik, för det finns det bättre forum, utan jag lägger endast värdering utifrån vad han via sina ord förmedlar ut mot jorden och hennes befolkning. För oavsett vad vi tycker, så är han nu en ledare som många människor lyssnar på. Oavsett om hans ord är sanna eller inte, så blir hans ord till sanning, enbart genom att en större del av en befolkning litar på hans ord. I detta ligger givetvis inget fel, för vi lyssnar alla på någon. Någon vi sätter tilltro till, men vad händer när den vi sätter tilltro till, vägrar inse att den har fel? När rätt blir fel och fel blir rätt? När 2 + 2 = 5.
För dig som inte har läst George Orwells roman 1984, så kan jag rekommendera detta. För det finns läskigt nog likheter. Samtidigt tar vi dag yttrandefriheten som en självklarhet. Det är så jag utan en enda rädsla kan skriva ut mina djupaste tankar och publicera fritt till er att läsa. Det är denna frihet, och min själens ro jag ger allt för att fortsätta nära för världen.
Så när Trump i helgen går ut på Twitter och i ett officiellt pressmeddelande i princip förlöjligar en hel journalistkår för att föra sig med osanning. Då blir jag lite orolig för framtiden. I George Orwells bok 1984 beskrivs det som dubbeltänk. "Dubbeltänk innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning."
För ja, nog kan media ibland förvränga sanningar, men när Trump vill få något som så självklart inte är sant, till att bli sant, samtidigt som han är den han är vald till, då finns det risker att se upp med i framtiden. För populism, för att kalla det något, anspelar ofta på rädslor och rädslor gör fantastiska saker med oss. Vi börjar tänka med reptilhjärnan, amygdala, och med detta slås stora delar av våra logiska hjärnor bort. När så sker är det lätt att lyssna på den som säger sig ha svaret och detta oavsett vad som sägs. Politiken blir i detta fall vårt sätta att gömma våra rädslor.
Så om det krävs frid i sinnet för att se det vi har framför oss och om populism kan vara en risk i att mista denna frid, då kanske det är värt att redan nu stanna upp och fundera på vad vi egentligen har framför oss. Inse, reflektera, ge kärlek och näring. Eller vet vi vad vi är beredda på att ge upp i tron om att få något bättre?
Ibland tror jag liksom bara att vi inte förstår hur bra vi har det.
Så med dom orden vill jag säga godnatt för ikväll, lägga mig bredvid min Piedra, tacka henne för oss, och tacka dig som läsare för att du läser och att jag får lov att skriva som jag gör. Detta utan en endaste rädsla i min själ. En själ i ro.