Genom trädens vaggande sus
För ett par inlägg sedan skrev jag en kryptisk rubrik. Ett lopp. Fyra dagar. 70 mil. Imorgon är det på allvar. Imorgon ska vi cykla 70 mil på fyra dagar. Från Åre och med slutdestinationen Täby i Stockholm. Loppet heter Cycle for Change och är ett välgörenhetslopp för att samla in pengar och uppmärksamma de tre frågorna natur, miljö och hälsa.
För den uppmärksamma läsaren är detta tre frågor som ibland dyker upp i mina texter. Tre frågor som i dagens oroliga värld känns viktigare än på länge. Kan vi som samhälle, grupp och kanske framförallt individ ta mer ansvar? Jag tror det. Men för att kunna ta ansvar måste vi också veta för vad vi ska ta ansvar och kanske främst veta hur vi kan ta vårt ansvar. Nyheter i alla dessa former är fortfarande den största informatören för oss. Men den ena skvallerblaskan är värre än den andra vad gäller att pumpa ut information om vad som är bäst för oss, naturen eller världen. Lägg där på de tusentals inlägg som görs på alla möjliga sociala medier. Vi gör dagligen tusentals val. En del val gör vi utifrån vad vi tror är sant baserat på dessa informationsflöden som omgärdar vår vardag. Men tänk om vi redan har svaret i oss själva? Att vi liksom bara har lite glömt bort vad vi instinktivt redan vet är bra för oss, människan och naturen? Att våga lita på sig själv.
Imorgon 13:00 står jag på startlinjen för att cykla 70 mil. Från Åre till Stockholm. Jag cyklar för att uppmärksamma omvärlden på tre viktiga frågor. Naturen, miljön och hälsan. Men jag cyklar nog främst för mig själv. Att bevisa för mig själv att något som verkar omöjligt är möjligt. Typ som att göra världen lite mer hållbar. Det krävs bara en hel del arbete, envishet och för min del. En själ i ro.