I tider av oro hörs lejonet ryta
Det är då lejonets vrål överstiger vargflockens ylande. Det är då de starka blir starkare.
Människans natur är egentligen enkel. Vi lever i grupp och vi leds av ledaren. Oavsett om vi vill det eller inte.
I tider av oro blir linjerna tydligare. Konturerna av våra mänskliga drag blir starkare och vi vill alla enas kring samma grund i tron om vår överlevnad. Välj fel ledare och du blir utdömd. Välj rätt och du får leva. Men frågan är till vilket pris.
För sen finns det dom som inte väljer sin ledare. Som får slitas ut från sina hem och istället ta rygg på gruppen som söker skydd i moder jords trygga famn. Jag är trött nu. Trött på att ta rygg och finna trygghet i famnen på en härskares önskan om makt. Trött på att se hur de runt om oss ser lösningen närmre än sanningen. Sanningen är att vi är alla ett. Kommer alltid vara, men kanske inte alltid känna.
Ikväll vill jag ta rygg på min själ. Min själs ledande ljus mot moder jords värmande källa. Tyrannen kan gå hem. Gå hem till sin mammas önskan om sin sons återkomst. Men vem är jag att döma...