Med ryggsäcken både bak och fram
I helgen läste jag nästan klart boken, "jag kan ha fel", av Björn Nattikho Lindeblad. En person som genom sina texter och samtal hjälpt mig något enormt genom åren. Det är så tråkigt att han fick lämna alldeles för tidigt, men hans ord lever vidare och i helgen så hittade jag en väldigt fin liknelse om dåtid, nutid och framtid som jag tar med mig.
Det är så ofta vi antingen möts av tankar om det som hänt eller tankar om framtiden. Att vara i nuet är ofta inte helt enkelt. Men genom att tänka att man genom livet bär med sig två resväskor, så går det att lättare bära. I mitt fall ser jag det som hänt som att jag bär i en ryggsäck. Den har varit rejält tung och klumpig många gånger, men från 2016 så har den bara blivit lättare och lättare att bära och numer rätt lätt.
Men samtidigt bär jag, eller vi, även på en väska med framtiden. Där samlas alla tankar, farhågor, rädslor, ja, ni förstår. Men hur ska man bära en sådan väska? Är det en rullväska? En ryggsäck som man bär fram på sig? Oavsett så är den väldigt otymplig att bära för att ta sig framåt mot sina mål på ett behagligt och njutbart sätt.
Det enda jag kan komma fram till är att försöka bära den så lite som möjligt. Den finns där, och den behövs ibland, men oftast genom lite smart planering så ger det mer att lämna den hemma och bara njuta av nuet. Detta är mitt nya mål. Att packa väskan på ett så smart sätt så att jag kan njuta av det jag har och ser, just nu.
Tack igen Nattikho. Tillit. Men packa smart.