Själens ro

Finns det där inom mig? Bultandes, pirrandes om en ny morgondags okända äventyr. Orden. Orden som en förlösande tidsmaskin, bortom vardagliga ting. Men så tiden. Tiden att sätta sig ner och skriva. Skriva om allt och inget, djupt och kort. Finns den kvar?

 

Just nu kanske jag inte har tiden, men om tiden är allt vi har, hur kommer det sig att vi ser den som en tickande klocka som inte lyckas fylla våra behov? Hur kommer det sig att jag inte kan se tiden som ett konstant tillstånd av närvaro, där jag är fri att göra vad jag vill? En illusion av invanda beteenden, normer och samhällsbygge kanske.

 

Beteenden = Tid. Tid = Liv. Liv = Beteende. 

 

Du blir vad du äter.

Du känner dig som det du tänker.

Du upplevs av andra som det du gör.

 

Återigen en illusion. Se dig i spegeln? Vem ser du då? Dina tankar och din egen känsla? 

Spegla dig i andra och du ser både vem du är och vem du vill vara.

 

Skratta. Le. Gråt. Krama. Släpp dig fri. 

 

En vän som jag inte kände, och han inte mig, är ur tiden. Björn Natthiko Lindeblad. 

Tack för att du fanns där utan att du visste det.