Om att hitta mening
Inte att hitta mening, så som denna mening jag nu skriver. Förvisso tar det mig ibland ganska lång tid att hitta något relevant att skriva om, men så ikväll, så satt jag här vid datorn med känslan av att jag ville skriva något. Jag visste bara inte om vad. Men nu kommer hemligheten. Hur mina tankar blir till text. Det enda jag gör är att jag iaktar mina tankar. Vad tänker jag på just nu? Vad är det den tanken egentligen bottnar i och går det att forma en text kring denna tanke? Jag ställer helt enkelt nyfikna frågor till mig själv.
Kvällens text startade i min iaktegelse av att mina tankar sa till mig att jag just inte hade något relevant att skriva om. Jag hade den där känslan av att allting redan är skrivit om. Vi matas liksom av tips, blogginlägg, coacher, smarta memes och allehanda olika kloka ord från all världens håll. Ord tendererar helt enkelt att falla allt för platt.
Denna text kommer således handla om meningen med livet. Den där meningen och frågan som alla pratar om, men ingen nånsin får till något bra svar på. Frågar ni mig om svaret, så kan jag vara uppriktig med att jag är vad jag kallar cyniskt positiv till frågan. Jag tror att vi vill tro att det finns ett generellt svar, men det svaret skulle falla platt eftersom det är bra mycket enklare och samtidigt mer komplext än vad vi vill att det ska vara.
Jag läser just nu en bok av Lasse Berg som heter "gryning över kalahariöknen" och som handlar om människans ursprung. Hans böcker sammanfattar en del av denna kamp mellan det enkla och det komplexa. För samtidigt som vi som människa har formats av våra överlevnadsinstinkter och att steg för steg bli världsdominerande som art, så finns det en värld vi i dagens samhälle nästan glömt bort. Det andliga. Det vi inte riktigt kan ta på, då det kräver att vi öppnar upp andra delar av vår hjärna, kropp och själ.
Så det cyniska i mig vet mycket väl att det inte är så mycket krångligare än att vi som art älskar det sociala samspelet och att det är detta våra hela samhällen, grupper och relationer bygger på. Det blir inte krångligare än så liksom. Men det positiva i detta är denna insikt är helt underbar. För det är med den insikten vi kan göra allt för att vara våra bästa i de relationer vi vill fostra.
Men så har vi den där andra sidan i mig. Den obotliga nyfikenheten, som vill att det ska finnas mer. Det är i denna känsla jag är så nyfiken på kvantfysik, stringteori och vetenskapen om multiversum. Om ni läser Lasse Bergs böcker, så pratar han mycket om gamla traditioner och att nå andliga nivåer i samhällen. Det finns, tror jag, så otroligt mycket insikter som finns att uppnå om vi bara vågar vara nyfikna nog att på ett icke destruktivt sätt utforska oss, vår omgivning och värld.
Vetenskapen har här en begränsning. För vetenskapen förklarar bara det vi vill undersöka och hitta evidens för. Den berättar inte om alla de miljontals andra sanningar som finns i vårt universum och för oss alla att utforska. Det är i denna nyfikenhet jag finner ro i det annars lite tråkiga svar i hur vi som evolutionär art har formats och idag lever efter.
Det går knappt en dag utan att jag tänker på hur tacksam jag är över att leva ett liv där mina tankar och handlingar är helt fria att få göra precis så som dom vill. Den insikten ger mig energi till att ta varje tillfälle som kommer till att testa något nytt, läsa något nytt, lära mig något nytt i en totalt prestigelös kamp.
Och även om jag inte hittar svaret på meningen om livet, så är det för mig lika mycket värt att varje dag få kämpa för mitt, min piedra och vår älskade dotters rätt att få vara fria att utforska världen och universums oändlighet. Varje puss på deras kind är ett steg närmre svaret som inte finns. Varje kram är ett steg närmre en värld där fler än vi får ta del av denna möjlighet. Det börjar hos dig. Ingen annan.