Själens ro

Du känner nog till klyschan "Det är aldrig för sent"?

Jag tror att det är klyschan som hindrar sanningen bakom orden till att inte bli verklighet. 

 

Så hur avkkyschar vi klyschan? Hur kan vi avdramatisera orden för att skapa verklig förändring i våra riktiga liv?

"Det är aldrig för sent". Ofta förstår vi för vad, typ att börja träna, vilja att byta jobb eller att hitta kärleken. Det är de andra två frågorna som följer som jag tror får klyschan att bara stanna vid, just en klyscha.

 

Hur!?

Varför!?

 

Jag skulle kunna skriva en hel roman om mina teorier och tankar kring detta, men framförallt om vad som i mitt liv har fått mig dit jag är och varför jag är så trygg i att det jag skriver på riktigt fungerar. Men det kommer jag inte göra.

 

Istället kommer jag ge er två mycket konkreta redskap för hur ni börjar nysta i svaren på ovan två frågor. För vi ska redan från början vara medvetna om att svar inte kommer som en skänk från ovan om vi bara tänker på dom tillräckligt mycket. Det är inte så det funkar. Livet väntar inte på dig. Det ger dig svaren när du börjar ställa rätt frågor och börjar svara, oavsett vad svaren är.

 

Mina två mycket konkreta redskap följer nu:

 

1) Säg ja. Säg ja till att pröva på saker du tidigare inte har gjort eller testat. Vi tenderar ofta att säga nej med rädslan för att inte tycka det är något för oss. Hur kan du veta det om du inte har prövat det? När du har sagt ja tillräckligt många gånger, så kommer du märka att du snart vet jättemycket om vad du mår bra av och vad du inte mår bra av. Det enda som möjligen hindrar dig är din rädsla för vad andra ska tycka. I så fall får det så vara. Acceptera bara att så är fallet. Bara av att acceptera att man är rädd för vad andra ska tycka är en bit på vägen till riktig förändring. Det enda jag kan lova är att du varje dag får chansen att säga ja. Hur många gånger du säger nej är garanterat fler än vad du tror om du bara börjar observera det. Börja säga ja.

 

2. Om du sa nej på punkt ett. Fråga dig själv varför du sa nej. Vad var du rädd för? Vad är du rädd ska hända om du säger ja? Vad är det absolut värsta som kan hända om du säger ja? Om du på dessa frågor får svar som, jag skulle kunna dö. På riktigt. Då har du gjort ett bra val, men om du typ tackade nej till att åka bergodalbanan på Gröna Lund på grund av rädslan för att kunna tappa mobiltelefonen, då är det tillbaka till punkt ett igen och tacka ja som gäller. Om ditt svar är, jag har inte tid? Fråga varför du inte har tid? Ställ dig frågan varför så många gånger, och om ditt svar till slut blir, jag kommer dö, då har du ett ok att säga nej.

 

Jag är fullt allvarlig i ovan två punkter. Jag skulle kunna lägga till en punkt tre som är acceptans, men den är lite överkurs då den ger sig per automatik om vi bara vågar säga ja. Det gäller bara att göra det många fler gånger än bara en. Det finns vetenskapliga evidens på att hjärnan genom detta sätt lär sig hitta nya kopplingar och det är genom dessa som vi till slut lär oss förstå vad vi mår bra av och vad vi inte mår bra av.

 

För i slutändan så lever vi i våra huvuden. Vi tolkar, analyserar, funderar. Vi vill bli förstådda, sedda och känna oss viktiga. Det är när vi inte gör detta, som vi hittar andra sätt för att i alla fall känna oss viktiga. Vi slutar säga ja med konsekvensen att vi till slut inte vet varför vi gör det vi gör. Se nedan klipp från Simon Sinek. För om inte jag har inspirerat er, så hoppas jag han gör det. Jag avslutar nu med en ny klyscha. Den som dömer oss mest är i slutändan bara oss själva. Tacka ja tillräckligt många gånger, så ser du snart själv.

 

 

Ps. Skriv i kommentarsfältet om det är något speciellt ni önskar att jag ska fördjupa mig i, så blir det mitt nästa inlägg.