Ordens begränsningar till sanningens väsen
En del av mina texter kan nog förklaras som långsökta ibland. Det är också väldigt förståeligt, främst då tankarna ofta härstammar från filosofer, teoretiker, fysiker eller andliga väsen som alla, oavsett vem, spenderar sin tid med att försöka förklara något som redan från början är svårt att förklara. Så min ambition kan nog aldrig vara att till fullo förklara något, eller ge er som läsare en rättvis bild av de verkliga teorierna som mina texter ibland bygger på. Men så ibland bygger dom på ingenting. Endast mina känslor som får sitt utrryck i ord.
Det är egentligen dessa texter jag brinner mest för, men det är även dom texterna som är de svåraste. För att dom orden ska flöda, krävs det att jag befinner mig i just rätt stadie. Ett mentalt universum, där ingen mer än jag och mina ord får luft att andas. Jag kommer aldrig förneka att ett bra rödvin ibland kan hjälpa till, så det kanske är bristen på rödvinskvällar den senaste tiden jag kan skylla på.
Men i bristen på mer poetiska texter har jag istället snöat in på motsatsen som nog vissa skulle vilja påstå. Kvantfysik och strängteori. Fast ju mer jag läser, desto mer övertygad blir jag om hur nära dessa står varandra. På pappret så är kvantfysiken och strängteori väl förklarad och i teorin sann. Baserad på elva dimensioner där vi endast har tillgång till tre och är på så sätt begränsade på så många sätt i att i praktiken förklara vår verklighet. Det är i den tanken som en del, till och med forskare börjar se kopplingen till det andliga och hur vårt medvetande spelar större roll i det universum vi kallar vårt hem. Det finns toerier som menar att vi lever i The Matrix eller att vi genom maskhål kan färdas mellan och igenom något som kallas multiversum. Fler universum och fler dimensioner än vad vi kan se med ögat. Det finns exempelvis många Ted-talks att lyssna på som belyser dessa teorier. Sen är det upp till en själv att tro på det vi vill.
Något som ingen än har funnit kopplingen mellan är dock den mellan vårt medvetande och hur den påverkar det som Einstein kallade rumstiden. För att göra en lång histora kort, så finns det filosofiska tankar på att vi alla är sammankopplade och att det vi kallar "magkänsla" har mer med saken att göra och är mer ihopkopplat med universum än vi någonsin kunnat tro. En som hävdar detta heter Gregg Braden som är en geoforskare som samtidigt började utforska världens andlighet och besökte och utforskade allt från zenbuddism till då okända indianstammar i centralamerika. Det kan nog vara så att det han säger är än mer flummiga än mina ord, men blotta tanken på att det finns någon form av koppling mellan vårt medvetande och strängteori, som syftar till att förklara universum gör mig än mer nyfiken. Inte på forskning, för det överlåter jag till fullo till dom som brinner för det, utan det jag kallar jakten på själens ro, är kanske egentligen en nyfikenhet på att utforska något som vi idag vet väldigt lite om, men som har potential att förklara så mycket mer än vi idag kan fantisera om.
Så när jag skriver om att stanna upp i vardagen, eller skriver om filosofers, eller mina tankar kring döden eller livet, så finns det någonstans en substans som än inte går att ta på. En substans som kanske inte heller ska gå att ta på. Den bara är. Precis som mina ord och deras begränsningar till sanningens väsen. Men så är det kanske det som är hela poängen. I sökandet på allt, så finns svaret när vi slutar leta. När vi vågar lyssna på magkänslans makt i jakten på en själ i ro. Men vad vet jag. Om inget annat så gillar jag att dricka vin och skriva texter. I det finns än ingen begränsning.