Om vi alla är från samma moder
Oavsett hur, vad eller vem vi är, så borde vi alla kunna enas i en och samma tanke. Vi föds av vår moder. Vår moder som föddes av sin moder och så vidare tills begynnelsen av det vi kallar mänsklighet. Men det är som att vi har glömt vårt ursprung. Vår tids jord som var dåtidens nya. Vi mättas av samma jord som dom föddes ur. Vi andas samma luft. Vi föds till samma bord. Men ändå bråkar vi över ett namn. Vi kan kalla det vetenskap. Vi kan kalla det en gudomlig skapelse. Alla kanske har lika fel. Alla kanske har lika rätt. Men oavsett vad vi kallar det, så lyser solen där uppe. Oavsett så söker vi alla hjärtats sanna väg. Vibrationerna från själens innersta väsen.
Vi kan kalla det vad vi vill. Vi kan leta våra hela liv. Men frågan är varför vi är så besatta av tanken på att vi har så rätt att det ibland till och med är värt att döda för. Det är så ett krig startas.
Så ikväll vill jag hellre minnas vårt ursprung. Min moders jord. Somna i min piedras trygga famn och hoppas att vi en dag alla kan samlas under samma sol. Oavsett vad vi väljer att kalla den.
