"Det var först nyligen som det gick upp för mig hur absurd denna charad var. Det påminde mig om att ofta gör vi alla möjliga fåniga små saker för att undvika att sticka ut. Anpassningen sker så naturligt att vi glömmer bort hur kraftfull den är; vi vill bli accepterade av våra jämlikar, vi vill vara del av en grupp. Det ligger i vår biologi. Men den gången vi faktiskt blir mänskliga är när vi lyssnar på viskningarna från vår själ och tillåter oss själva att bli dragna i en annan riktning"
 
Orden är Evan Spiegels, grundaren till Snapchat. Hans ord om verkligheten påminner om de jag själv försöker nå. En känsla av inre frid om att själens ord har mer rätt än ens tankar. Som jag tidigare skrivit kan våra tankar liknas vid en radios konstanta brus. Ett brus som vi ofta tar för sanning. Jag duger inte. Jag är ingenting värd. Eller motsatsen. Jag är bättre än alla andra. Om bara jag fick styra världen. 
 
Fast jag kommer aldrig styra världen. Men jag är heller inte ingenting värt. Jag bara är jag. Ingen mer, ingen mindre. Det enda jag i världens väsen söker är att aldrig sluta lyssna på moder jords själ. Min själ, vår själ och så möjligen Evan Spiegels magiska mening som i detta blogginlägg får ta så mycket plats den själv önskar. 
 
"...Men den gången vi faktiskt blir mänskliga är när vi lyssnar på viskningarna från vår själ och tillåter oss själva att bli dragna i en annan riktning" /Evan Spiegel